Välkommen
Monic Arvidson W
Meny
  • Välkommen
    • AKTUELLT
    • Mina böcker
    • Uppsala Fria
    • Fantasy
  • Strutsar och annat
  • Djurutställning
    • Standardsida
  • Mina böcker
  • Skrivtips
  • Om mig
    • Biz & Art
    • Sagoutställning
    • Skapande kurs
    • Digital version
  • I skolan
  • Trailer Minna
    • Tips barnböcker
    • Övriga boktips sept.
  • Om att köra mc
    • Saxofonen och jag
    • Illustrationer
  • Lästips
    • Video
  • Om symbolvärlden
  • Symbolaktuellt
    • Helande bilder
  • Kika på mitt måleri
  • Bildspel
    • Kiromantik
    • Frågor och svar
    • Hälsa
    • Ayurveda
  • Sf-bokhandeln
  • www.Etsy.com
  • Min gästbok
  • Kontaktsida
  • Standardsida

 

 Titel:  Ekonomi med hjärta

Författare:Irene Jansson

Vid Pennan: Monic Arvidson W

Förlag: Books from the heart

 

”Ekonomi har aldrig varit mitt favoritämne, men Ekonomi med hjärta var nå´t extra – utöver det vanliga.  Boken består av två delar. I den första fick jag göra ett test om mina ekonomiska drivkrafter och hur jag hanterar mina pengar. Det blev en riktig ögonöppnare, och gav mersmak att läsa vidare. Man vill ju förbättra sig …

I del två fick jag gå steg för steg i olika områden från budget till ekonomisk frihet. Här fick jag möjlighet att hitta mina styrkor och svagheter och reflektera, komma till insikt. Vad som skiljer den här boken från andra böcker om pengar är att den på ett naturligt sätt väver samman torra ekonomiska fakta med psykologiska frågeställningar och attityder.

Mest av allt gillade jag alla kreativa tips, tankar och idéer som triggade mig att tänka i nya banor. Det gav mig motivation och en skjuts framåt. Nu vet jag hur jag ska göra.”

 

Så tycker jag

Titel: Född på en söndag

Författare: PeKå Englund

Vid Pennan: Monic Arvidson W

Förlag: Norstedts

 

PeKå Englund, föddes  1968 i Örebro och har arbetat som journalist och med medieproduktion. Han hade egentligen bestämt sig för att inte bli författare. Men så åkte han med som sällskap på en tioveckors skrivarkurs i New York och fastnade för skrivandet.

2015 debuterade han med Född på en söndag. Boken är skriven på ett underfundigt sätt, med både humor och djup tragik. Den var svår att lägga ifrån sig, berättelsen både fängslade och berörde mig. Pekå Englund är detaljrik och bygger upp en scen som för läsaren till oanade djup, i ena minuten  är det stark ångest och i nästa lättnad och glädje.

Född på en söndag handlar om Jalle. I nutid och dåtid.

Jalle har det inte lätt. Särskilt fångas jag av det första kapitlet när författaren gestaltar Jalles neurotiska mamma och hur han vänder ut och in på sig själv för att inte hamna i onåd hos henne. Med en sådan hemmiljö lär han sig förstås snabbt att fånga alla underströmmar i en situation och sedan rikta in sig på att ta rätt beslut, att vara till lags. Något som kommer att prägla hela hans liv.

Ljuspunkten i Jalles liv är Sten, en av mammans pojkvänner. Sten bryr sig om Jalle och ger honom en smula trygghet och kärlek. En dag följer Jalle med Sten till hans jobb på bygget. Och där ligger en trave med Tintinböcker. De här böckerna följer honom sedan som ett ankare genom hela livet. Det är här han andas mellan sammandrabbningarna och hämtar styrka för att gå vidare. Via Tintin upplever han struktur och en visshet om att allt går bra.

Bäst tyckte jag om att läsa om Jalle när han var barn. Den senare delen av kändes överlag mer distanserad.

I vuxen ålder är Jalle reserverad, han har svårt att tala om sig själv men hjälper gärna andra på alla möjliga sätt. Det är som om han har ett starkt behov att tillfredsställa andra, men blir ändå aldrig nöjd.

Utåt sett är han lyckad. Han ser allt, men låter inte sitt hjärta vekna, eller omdömet grumlas. Men han är fortfarande pojken som vill vara till lags med ett hål i sitt inre.

En kärlekshistoria får honom så småningom att inse att han fortfarande beter sig som pojken med en nervsjuk mamma. Inte förrän han får en egen son och möter hans blick, känner han att han får ett riktigt liv.

 

 

 

Så tycker jag

Titel: alvernas liv

Författare: Muriel Barbery

Originaltitel: La vie des elfes

Översättning: Marianne Öjerskog
 

Vid Pennan: Monic Arvidson W

 

 

Ni vet den där känslan av mystik och fantasi som får en att rysa av välbehag och nyfikenhet? Den fick jag när jag läste Alvernas liv av Muriel Barbery.  Den handlar om två hittebarn med sällsynta förmågor. Barnen heter Clara och Maria och de föds på samma dag, Maria i en fransk by och Clara i Italien. Och samma dag vill en ond ledare släppa lös sin ondska i världarna. Här följer ett litet utdrag ur boken;

 

-          Berätta om den värld du kommer ifrån.

-          Vad vill du veta?

-          Hur ser det ut där?

-          Det är en värld av dimmor, sa han.

-          Går ni omkring i dimma?

-          Verkligen inte, vi ser hur bra som helst. Dimman lever, den visar det som lämpar sig och byter skepnad allt efter behov.

-          Vems behov?

-          Samhällets förstås, svarade han.

-          Alvsamhällets? frågade hon.

-          Samhällets, upprepade han, alverna, träden, stenarna, förfäderna,                 djuren.

-          Lever alla tillsammans?

-          Alla är tillsammans, svarade han. Åtskillnad är en sjukdom.

 

Muriel Barbery gjorde stor succé med den filosofiska romanen Igelkottens elegans 2006. Författarinnan föddes den 28 maj 1969 i Casablanca, Marocko. När hon inte skriver böcker är hon filosofilärare. Alvernas liv är den första delen av två om två flickor med speciella egenskaper.

 

   Clara, ser ut som en människa på alla sätt, men är i själva verket häften alv, hälften människa. Den andra flickan, Maria, är till hundra procent en alv men ser ut som en människa. De får inte veta om sina öden förrän ett krig mellan alver och människor drar ihop sig.

 

   Till en början känner de inte heller till den andres existens men snart uppstår en telepatisk kontakt, lika enkel självklar som att du och jag skulle samtala med varandra. Clara förmedlar upplevelser och syner genom sin musik och klärvoajans som får omgivningen att skratta och gråta och Maria tillbringar helst dagarna ute i naturen där hon samtalar med både vildsvin, harar och andra väsen.

   Det finns några män och kvinnor som intuitivt vet att det finns mer i världen och naturen än de kan se, som till exempel att stenarna, vinden och havet lever. Som läsare får man även inblickar i dessa människors liv vid sidan av flickorna.

Det är en trivsam läsning, författarinnan har en filosofisk och varm ton. Hon skildrar människorna och enkla vardagshändelser med stor omsorg och kärlek. Det är svårt att avgöra tidsramen för handlingen, fast å andra sidan känns det helt naturligt att tiden är svävande.

 

Kriget kommer allt närmare och förbindelselänken mellan de två världarna förstörs. Flickornas uppgift blir att kämpa mot de onda krafter som hotar både människorna och alverna. Det blir de som skapar en ny bro mellan världarna.

 

Emellanåt kändes det svårt att hänga med i skeendet, Muriel Barbery älskar att beskriva och gotta sig i detaljer och förnimmelser, romanen skulle göra sig ännu bättre med lite mindre beskrivningar och mer av de faktiska händelserna. Det jag gillar mest med boken är fantasin och författarinnans förmåga att gestalta livet bakom den stora stenen i skogen.

 

Boken får åtta av tio möjliga kakor av mig

 

https://bookiecookiez.wordpress.com/2017/04/17/alvernas-liv/

 

 

 

 

Titel: I skymningen sjunger koltrasten

Författare: Linda Olsson

Förlag: Brombergs

Vid pennan: Monic Arvidson W

 

Linda Olsson har bara skrivit en handfull med böcker, men redan är hon en bestsellerförfattare. Jag kan förstå varför hon är omtyckt. Varje rad är skriven med stor känsla och vemod. Förutom att hon är författare, är hon jurist, fru och mor. Sedan tjugo år bor hon i Auckland, Nya Zeeland.

Hon har en förmåga att krypa in under skinnet på läsaren med sin text. Så känns det när jag läser hennes bok Koltrasten sjunger i skymningen. Hennes ton är alltigenom sorgsen.

Romanen handlar om tre personer i ett hyreshus som knyts samman. Det är Otto, som är änkling, serietecknaren Elias, som är som en nykläckt fågelunge och Elisabeth, kvinnan som aldrig syns till fast hon har bott i samma trappuppgång i flera månader. Personerna är ensamma på olika sätt och var och en slåss med sina spöken. Elisabeth har avskärmat sig från omvärlden. Hon har slutat tala och väntar mer eller mindre på döden.

En dag säger Elias något i hennes brevlåda. Något som får Elisabeth att reagera. Hon blir helt enkelt nyfiken och varm av omtanken. Utan att hon egentligen vill det, dras hon in i livet som pågår utanför hennes dörr. Hon lär känna Ottos och Elias. Fast depressionen och livströttheten lämnar henne inte, även om man ibland får för sig att hon är på väg ut ur mörkret.

Det är en tung bok, fylld av vemod och ändå är det svårt att lägga den ifrån sig. Jag tycker snabbt om alla tre personerna och hoppas på framgångar och ett lyckligt slut. Boken finns både som pocket och inbunden.

När jag har läst ut romanen, kan jag inte låta bli att undra hur författaren är som person. Jag googlar på henne och förstår att hon aldrig är riktigt glad, att hon själv bär på en tungsinthet. Skälet till detta hittar jag inte. Hon föddes 1948 i Stockholm men bor sedan många år också i Auckland, Nya Zeeland.

Hennes debutroman kom sent.  Året var 2006 och romanen hette Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Då var Linda Olsson 58 år gammal. Hon berättar i en intervju för Expressen (Cecilia Hagen den 8 juni 2008) att hon gick en skrivarkurs i London och där skrev hon ”några förskräckliga noveller som hamnade i papperskorgen.” Det var strax innan hon flyttade med sin familj till Nya Zeeland. Sedan dess har hon gett ut tre romaner till.

Jag har inte läst fler böcker av henne, men nu har jag blivit nyfiken på en trilogi som hon arbetar med, Ingenting är glömt. ”Fast den gavs ut under pseudonym: Adam Sarafis. Hon skriver trilogin tillsammans med den nyzeeländska manusförfattaren Thomas Sainsbury. Handlingen är långt ifrån de tidigare böckerna. Här är det en ung man som hittas död på ett bibliotek i Auckland.

 

 

 

Titel: Om att samla frimärken

Författare: Håkan Lindquist

Vid pennan: Monic Arvidson W

 

Det var texten på baksidan av boken som fick mig att vilja läsa just den här boken:

   Mattias var 11 år när han första gången träffade Samuel Gunnarsson. Mötet blev inledningen på en betydelsefull och ömsesidig vänskap.

   ”Vad heter du?” frågade han.

   ”Mattias.”

   Han upprepade mitt namn. ”Det betyder gåva från Gud. Visste du det?”

 

Håkan Lindquist har skrivit noveller, artiklar och recensioner i olika tidskrifter som har publicerats i Sverige, Norge, Finland, Island Tyskland, med flera länder. Hans debutbok heter Min bror och hans bror, (1993)en berättelse om Jonas, som försöker skapa sig en bild av sin döde bror.  Romanen har översatts till flera språk och 2002 vann det franska litteraturpriset Prix Littéraire de la Bordelase de lunetterie för den franska utgåvan av boken.

   Om att samla frimärken, är Håkan Lindquist tredje roman. Den handlar om två ensamma människor som blir vänner. Åldersskillnaden mellan huvudpersonerna är stor, Jag undrar om handlingen kommer att leda till att de är släkt, men snart inser jag att så inte alls är fallet. Romanen har ett viktigt budskap. Åldern inte är viktig. Författaren fokuserar på två människors utanförskap och hur de känner igen sig själva i den andre. Samuel och Mattias ser varandra bortanför de sociala ramarna och reglerna, de ser vidare än skalet, bakom siffran som talar om hur länge någon har levt och urskiljer istället människan, själen. De har en tidlös samhörighet.

   Samuel samlar på frimärken och han ger Mattias sina första märken. Fjärilarna blir ett sätt för dem att samtala om annat. Om saker som har skett, om ställen de varit på eller velat se och om samlandet av livserfarenheter. Det är en sinnlig och ömsint skildring av både vänskap och om kärlek. Bägge är betraktare med stor känsla för nyanserna i livet. Dikter blir ett andningshål som tröstar och visar att det finns en annan värld än den dagliga enformigheten då man kliver upp varje morgon för att gå till arbetet, stämpla in och tjäna sitt levebröd. Men Mattias växer upp och flyttar och kontakten blir sporadisk.

   När Samuel dör, åker Mattias till begravningen. Han återupplever deras vänskap. Han gör det aktivt, genom att besöka ställen och upprepa saker de har gjort tillsammans. Han låter tankar och nya insikter skölja över honom och på det viset lär han sig känna Samuel ännu mer. I ett kyrktorn hittar han ett meddelande från Samuel till honom. Samuel har förstått att Mattias kommer att återvända dit den dagen Samuel är död.

Författaren är född den 28 mars 1958 i Oskarshamn. Han bor i Stockholm och Berlin. Han har också skrivit en del sånger. Läs gärna mer om honom på http://hakanlindquist.blogspot.se/

 

 

 

 

 

https://bookiecookiez.wordpress.com/2017/01/27/om-att-samla-frimarken/

 

Boktjuven

Titel: Boktjuven

 Författare: Markus Zusak

 Vid pennan: Monic Arvidson W

Genre: Barn/ungdom

 

 

Jag såg filmen först. Egentligen brukar jag alltid göra tvärtom: Först boken och sedan filmen, men nu kom den upp på bioduken innan jag hade hunnit läsa romanen.

Boken var precis så bra som jag hade föreställt mig. Huvudpersonen, Liesel Meminger, tolv år, är en alldeles vanlig och mycket modig flicka. Som vanliga människor faktiskt ofta är.

   Att berätta historien ur dödens perspektiv kändes till en början motbjudande men snart fascinerades jag av valet av berättarperspektiv. Döden blev nästan mänsklig - en hon? Eller en hen?

    Döden lade i alla fall märke till Liesel när hennes bror dog och hen fascineras av Liesel. Döden ser färger omkring människor och när den ser Liesel blir det en lång rad med färger.    Romanen är skriven av australiensaren Markus Zusak, född 1975 i Sydney. Han har gett ut sex böcker och Boktjuven var hans genombrott år 2005.

Handlingen utspelar sig under andra världskriget i ett litet tyskt samhälle. Man får följa Liesel, hennes vän Rudy, några grannar och en fosterfamilj. Författaren har funnit ett utmärkt sätt att berätta om nazismen och krigets fasor för våra barn. Jag tror att det är en bok som får dem att fråga och undra. Liesel Meminger förs till en okänd by i Tyskland. Det sägs att hennes mamma var kommunist och Liesel kan till en början inte läsa, men lär sig av en judisk pojke, som hennes fosterföräldrar gömmer i källaren. Under kristallnatten görs ett bokbål av judarnas böcker.  Liesel stjäl en bok. Riktigt varför får man aldrig veta, jag uppfattar det som en instinktiv protest mot det som sker omkring henne och de övriga i byn. Folk vågar inte säga emot och de vågar inte lita på varandra.

   Om jag skulle välja en bok för mitt barnbarn på tolv år, skulle jag välja den här. Språket är enkelt och målande och jag tror att mitt barnbarn skulle kunna identifiera sig med Liesel. Dessutom får läsaren en massa fakta gratis. Men framför allt är det en bok som skakar om och berör. 

 

Fler recensioner hittar du på www.Bookiecookiez.se

 

https://bookiecookiez.wordpress.com/2016/12/02/boktjuven/

Så tycker jag om Dosan - en berättelse om Helga Gregorius

 

Titel: Dosan - Helga Gregorius berättelse

Författare: Helena Sigander

Förlag: Exilium förlag

Genre: Roman

 

Boken handlar om Helga, kvinnan i Hjalmar Söderbergs bok ”Doktor Glas” och Bengt Ohlssons roman, Gregorius. Helga gifter sig med prästen Gregorius men önskar sig i själva verket ett helt annat liv. Hon vill utbilda sig, vara modern, ha ett liv i frihet med en man hon älskar. Gregorius är änkeman, gammal och krumryggad med längtan efter ett barn att vårda och leka med. Hans förhoppning är att unga Helga kan ge honom detta. Helga är förtvivlad, hon älskar ju Karl-Evert. Helena Sigander har liksom många av oss funderat på vem Helga egentligen var och vilka tankar hon kan ha burit på. Att det tillkommit nya namn visar klart att detta är en egen berättelse om Helga. Inte en direkt fortsättning på Hjalmar Söderbergs roman. Till exempel heter hushållerskan inte Märit som i Hjalmar Söderbergs roman, utan Astrid och Gregorius avlidna hustru blir här utan namn.

Boken känns som en naturlig fortsättning på Bengt Ohlssons, Gregorius, när det gäller språk och rytm, författaren lyckas väl med att förmedla en sekelskifteskänsla. Och äntligen får man veta mer om Helga.

Det är en stark berättelse som berör, den suger med en in i både miljö och handling. Om förändringens vindar och om kvinnors kamp för rösträtt, om Norges och Sveriges skärmytslingar. Till tidsandan hör också smygande influenser av fascism, till exempel tror Doktor Glas på ett ”framtida rent samhälle”. Att den är skriven i ett jagperspektiv, förstärker känslan av att vara där, på plats.

Många är för en utveckling i samhället men som vanligt bara till det yttre. Till exempel visar Karl-Evert att han i grunden inte tror på en yrkesarbetande kvinna, endast samvetsäktenskap. Andra dilemman är tidlösa: Att få ett första jobb utan tidigare erfarenhet är ett ständigt problem antingen det är 1900-tal eller 2000-tal.

Gestaltningen av Helga är fin, läsaren får dela Helgas okunskap, drömmar och kärlekstörst. Men också av hennes värme och sinne för humor. Som läsare delar jag hennes pina över att ständigt befinna sig i underläge. Hon är vek och mesig när hon låter sig hunsas av män som alltid ”vet bättre”. Ibland blir hon bara för undfallande som till exempel när hon inte står på sig och får gå in på biblioteket och läsa böckerna där.

När Helga ställer sig utanför Karl-Everts fönster för att bevaka honom är det som att slungas in i Hjalmar Söderbergs bok där Doktor Glas i smyg iakttar den avskyvärde prästen Gregorius.

 

Hennes romanser med Karl-Evert och Fritz känns trovärdiga och gripande. Relationen med sysslingen Karolina däremot blev jag lite fundersam till. Hon är ju så klok Helga, varför säger hon inte till släktingen att rycka upp sig och skapa sig ett liv någon annanstans? Även om Helga inte gör det själv så borde hon kräva det av Karolina som ju är både äldre och mer livserfaren. Karolina ger intryck av att kunna ta vara på sig själv men plösligt är det hon som är svag…

Presentationen av Doktor Glas var en träffsäker beskrivning av en människa, tyngd av sorg, på gränsen till galenskap och fylld av hat mot prästen och lättfotade kvinnor. Här gör författaren Doktor Glas mer mänsklig, än både Hjalmar Söderberg och Bengt Ohlsson när hon beskriver Doktor Glas saknad efter sin älskade fästmö. Driven av sorg funderar han på att ta sitt eget liv med de piller han har i sin dosa. Så småningom för han över användandet av de dödliga tabletterna till prästen Gregorius, prästen som vill ha sinnlig kärlek och till på köpet av en ung kvinna som påminner Doktor Glas om hans älskade Cecilia.

Upplösningen är urbra. Doktor Glas är rena rama monstret, viken psykopat, vilket svek mot Helga! Då först förstår man också att Karolina verkligen hade råkat illa ut hos Doktor Glas. Innan var det oklart om hon överdrev, fantiserade eller ljög.

Berättelsen är full med aforismer som ger ytterligare en dimension. Till exempel: ”orden faller i en rad som om de samtidigt skrivs ned på prov och kan suddas ut och bytas till något mindre trivialt.”

Astrid är en gåta – vem är hon egentligen och vad är det för man hon talar om? Är det Gregorius som haft henne som älskarinna? Eller är det Doktor Glas? Jag skulle vilja veta mer om henne i nästa bok.

Gregorius och Doktorns relation är underlig. När de träffas verkar de ju trivas rätt bra ihop? Eller är det spel? Doktor Glas avskyr ju Gregorius bara för att han inte beklagade sorgen när Doktor Glas älskade fästmö gick bort, men varför avskyr Gregorius Doktor Glas? Det är som om de har en hemlighet ihop..?

Detta är en bok du måste läsa. Jag ser fram emot nästa bok om Helga.

Monic Arvidson W

 

 dosan-av-helena-sigander-gastblogginlagg-av-monic-arvidson-w/

Helena Siganders hemsida:

 

Http://sigander.com/

Senaste kommentaren

16.12 | 17:38

Kan du skicka boken till mig?

13.10 | 21:46

Underbar sida Monic!

26.04 | 21:48

Det svävande äpplet :)

26.04 | 21:46

Härligt ljus!