Minna och monsterungen

Minna har ett viktigt uppdrag. Det gäller de goda krafterna i världen. En natt vaknar hon av ett rop på hjälp. Ett annorlunda barn har fötts. Utan att kunna hejda det, förs som ett virvlande löv till trollpackan Izabella. Där sveper draken ner över hennes huvud och släpper ner ett föremål av stål. På stålets framsida  blänker en platta. En blodröd runa är inristad.

En  kort tid senare händer  underliga saker med Minna. Hon svimmar och får vård av medicinmannen. När hon vaknar för hon filten åt sidan, lyfter på bandaget och kikar på naveln. En bit av en gyllengul sten syns. Som en alptopp strax nedanför naveln. Det är inte klokt, säger hon för sig själv. Det händer. På riktigt.

Med en fot i nutiden där hon kallas för tokungen, och en fot i andra världar, kämpar Minna för att ett nyfött barn inte ska ställa till med alltför stor skada. Till sin hjälp har hon en Korre, en trollpacka, en gnom, en jordbyggare och vännen Clara, som tack vare sina sanndrömmar kan förutse händelser.

Berättelsen handlar om utanförskap och olyckliga känslor som tar överhand. Problemen med monsterungen är många, liksom katastroferna som hon åstadkommer.

Minna och monsterungen är en fortsättning på Minnas hemlighet (Idus förlag 2012)

"En förunderligt härlig bok"

4 stjärnor av 5 möjliga 
Minna är en charmig flicka som inte är rädd för någonting. Hon är en älva som bor både i vår värld och i andra världar. Det är en fartfylld berättelse som är svår att lägga ifrån sig. Bra språk, härliga miljöskildringar och bra personporträtt. Äventyret sker i en halsbrytande fart, men går ändå inte för fort fram. Man hinner andas, men man vill inte lägga ifrån sig boken.

BTJ (Bibliotekstjänst) skriver bland annat: 

"Berättelsen påminner om serien Vildhäxa, och bör passa barn mellan 11-14 år som uppskattat den serien. Många figurer är mytiska, så som drakar, nornor och selkies, vilket både ger tyngd åt berättelsen och kan skapa intresse för mytisk litteratur. Boken är något avancerat uppbyggd, då den ständigt skiftar fokus i tid och rum." 

"Berättelsen om älvan Minna och monsterungen börjar i Uppsala år 2014, där Minna bor. Men redan i andra kapitlet dras Minna ur sängen, genom taket och allt högre upp, förbi ingångar till olika världar, faller genom olika sfärer. En drake med två huvuden och en slickande eldtunga från käften passeras på färden och hon möter även en vålnad i lång slängkappa, innan hon hamnar in i fuktiga dimmor och sedan tar mark. 

Sedan fortsätter äventyren ett efter ett genom hela boken. Tomtar, en ekorre, en monsterunge med starka och onda krafter är några av alla de figurer, som vi får träffa. Minna har många uppgifter, det är hela tiden spännande och man fascineras av alla infall och den fantasi som denna författare måste besitta. Varifrån får hon allt? Dialogen flyter fantastiskt fint också den. Jag tänker att detta är ett svenskt alternativ för alla Harry Potterfantaster.

 Inger Norberg, fd litteraturpedagog på Svenska barnboksinstitutet i Stockholm"

"Jag sögs in i boken och njöt av läsupplevelsen fast jag är vuxen och inte är en fan av fantasylitteratur.
Språket flyter lätt och berättelsen känns oväntad i handlingen samt saknar vanliga klichéer i mitt tycke. Beskrivningar av miljöer och karaktärer känns mycket övertygande och målande. Jag är också imponerad av mängden kunskap och research som måste ha krävts av författaren för att skriva boken.
Framförallt är det imponerande att boken känns lätt och underhållande trots att det är ett komplicerat nätverk av världar och väsen. Den har också ett fint budskap som vi alla bör ta till oss tycker jag!

En läsare på BOKUS hemsida"

"Jag tyckte mycket om Minnas hemlighet, förra boken. Och fortsättningen är ännu bättre. Beskrivningen av Monsterungen med sina jobbiga sidor är intressant. Det fick mig att tänka på barn med olika diagnoser, barn som omgivningen ofta dömer ut och ser som omöjliga. Minnas relation till henne är så fint beskriven. Att hon kan se bortom ”det onda”. Och kampen. Att hon aldrig ger upp. 

Fantasy är inte min genre. Men Minna och Monsterungen är rysligt spännande. Jag längtade tillbaka till denna magiska värld varje gång jag lagt boken ifrån mig. Det är en saga men alla figurer känns trovärdiga och äkta. Att få följa med Minna, denna sympatiska och starka tjej, på alla hisnande äventyr var omtumlande och jätteroligt. 

Annika Berg Frykholm, författare och journalist"

 "Med tanke på språk och grammatik i Minna och Monsterungen är den välskriven, ofta väl gestaltad, med vackra och målande bilder. Den innehåller tidvis gammaldags lite mer ”vuxna” ord, som jag själv funderar över. Hoppas de är begripliga för de yngre läsarna. Det är roligt att författarens kunskap om växt- och djurliv lyser igenom. 

Utdrag ur Bokhemligheters recension, Jeanette Palm"

 Birgitta Lamberg-Fröhammar En elev redovisade sitt senaste Bokfynd med orden:
Minna och monsterungen är den bästa bok jag läst. Den hade allt och lite till.

Minna - en älva också för vuxna

Vad är det som gör att man inte kan släppa taget om en bok? Spännande handling, personer som snabbt kommer en nära, ett språk som håller - det bjuder Monic Arvidson på i sina (hittills) två böcker om älvan Minna som både är en vanlig tjej och en älva, med uppdraget att kämpa för det goda. "Minnas hemlighet" och "Minna och monsterungen".

Det vimlar av fantasyböcker, gamla som nya. C S Lewis, Ursula Le Guin m fl stora och etablerade mästare i genren. Men man måste inte alltid gå över ån efter vatten.

Uppsala har flera nutida fantasyförfattare, till exempel Mattias Lönnebo, som också bloggar här på Litteraturmagazinet. Och så nu Monic Arvidson.

Vem är hon och varför skriver hon fantasy? Journalist och författare presenterar hon sig som på nätet.

Jag frågar henne per mejl och får veta att hon började skriva veckotidningsnoveller i tonåren och även skriver en och annan sådan i dag. Att hon har skrivit flera andra böcker. Att hon inte hade siktat på att skriva fantasy/saga, men att hon plötsligt gjorde det och att möjligheten att verkligen hitta på, fantisera utanför verklighetsboxen, är något som tilltalar henne.

-Jag fick blodad tand när jag skrev och illustrerade bilderboken "Leka med Stjärnor" 2011, som egentligen inte var tänkt att bli en bok utan en utställning. Men fantasyn har nog alltid funnits med mig som en vän och en tröst när det varit motigt, skriver hon i ett svarsmejl som avslöjar att hon inte bara skriver, utan också målar.

Där är det förstås: fantasin som tröst, som motvikt, som en tankstation för kraft och mod och lust. Som när man var barn. Fungerar på vuxna också.

Efter den första boken om Uppsalatjejen Minnas äventyr kom uppföljaren "Minna och Monsterungen" där den oerhört jobbiga, aggressiva, farliga monsterungen kanske visar sig vara något annat, en individ med stora förmågor. Ungefär som bråkstakarna i en klass och även mobbarna kan bära på förmågor som de inte ens vet om, reflekterar mitt "verklighetsjag".

 Det är den här närheten mellan vår upplevda verklighet och den flödande fantasin, som Monic Arvidson är så bra på, att jag gärna vill läsa bok nummer tre, som jag hoppas hon skriver på just nu!

 Minna rör sig både i tid och rum: till det förgångna och till framtiden och mellan världar i universum. Hennes dubbelliv som tjej/älva börjar med en vit ekorre och ett hål i marken - en liten vinkning till Alice i Underandet. Men inte mer än en vinkning. Minna har sin helt egna story.

 Inspirationen till en del av de miljöer som beskrivs kommer från Armenien, ett land som med sin 6000-åriga historia och storslagna natur intresserar författaren. Till exempel har Urartugården, som figurerar i bok nummer två, fått sitt namn av det ställe där Noaks ark strandade, berättar Monic Arvidsson i ett mejl. Alltså Ararat, förmodar jag. 

-Det är lustfyllt att hitta på saker, skriver Monic Arvidson.

 Och banne mig, är det inte minst lika lustfyllt att läsa hennes påhitt och hänga några timmar med Minna i de olika världar hon besöker!

P.S. Monic Arvidson har publicerat böcker på olika förlag, men böckerna om Minna äger hon själv.

Lena Köster, Litteraturmagazinet.se

 http://www.litteraturmagazinet.se/lena-koster

 Alltså, läs Minna och monsterungen! Den är spännande, ruskig, intressant och magisk. 🙂